En man går runt med en discokula på huvudet och skakar sin bössa. En ung kille varmt påklädd säljer goa kramar för 10 kr. Ett tält säljer soppa gjort matsvinn och ett gäng dagisbarn skakar loss till de varierade låtar som pumpas ut från kuren där Musikhjälpens programledare Farah, William och Daniel sitter. Från att startskottet gick i måndags har torget ett stenkast från min lägenhet fyllts med känslor och hopp och engagemanget syntes överallt. Vi har dansat, hoppat och sjungit på kärlekens torg efter skoldagarna som har gått. Jag ska erkänna att jag inte har varit så delaktig i Musikhjälpen tidigare år, men när det är så nära (både fysiskt och psykiskt) så är det omöjligt att inte dras med av engagemanget för allas rätt att fungera olika. På Lucia uppträdde vi med naturvetarkören där det såldes fika till förmån för musikhjälpen och igår sprang Tomas och jag med Malmös Gerillalöpare från Malmö till Lund med våra bössor (ett lite för stort åtagande i och med löparuppehållet som har rådit). RE:art bössan nådde upp till precis över 1000 kr vilket kan leda till en rullstol till någon som behöver! Inför kvällens avslutning satt vi ett gäng miljövetare proppade med julfika och julmat och kollade på när showen led mot sitt slut för att sen hurra på kärlekens torg den sista timmen. Jag hämtade mamma från stationen som flitigt klappade till musiken och gick igång extra när Avicii spelades. Samtidigt som Lund har lyfts upp av detta samhällsengagemang så har klimatets framtid formats i Polen under förhandlingarna COP24. Men även på hemmaplan påverkas miljön av stora beslut. Inte helt oväntat diskuteras nu i köket den nya budgeten som precis har gått igenom. Mamma som har en fot i miljödepartementet och en annan i boverket ser som så många andra en oviss framtid efter att budgeten föll igenom som innebär en nedskärning på över 2 miljarder kronor för miljösatsningar. Under kommande år kommer Naturskyddsföreningens anlag skäras ned med 2,7 miljarder kronor, d.v.s. 40% av deras totala anslag. En djup suck är en naturlig påföljd för alla som hade hoppats att klimatfrågan faktiskt hade blivit tagen på allvar. Mamma som alldeles nyss var exalterad över en lägenhetsvisning i Karlskrona där hon arbetar med klimatanpassning kanske inte ska ta lägenheten ändå, för med denna nedskärning finns det inte med säkerhet pengar att lägga på att anpassa vårt samhälle till de ofrånkomliga klimatförändringar som kommer att ske. Utan att ha läst in mig på vart dessa besparingar tar vägen så kan jag med säkerhet säga att en nedskärning på klimatbudgeten är det minsta Sverige och världen behöver. För att uppmärksamma detta samlades vi idag i Lundagård för att visa vårt missnöje mot denna budget som inte bara har tagit bort jämställdhetsmyndigheten men många av de satsningar som för miljön var så viktiga. Läs mer här: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/generaldirektoren-naturvardsverkets-budget-skars-ned-40-procent-2019?fbclid=IwAR3Jtl__VNr9nMbK-YtMv4BaDyi5W1DetoPSc2-IGs4fMmqLUfNE5BJ0UIY
0 Kommentarer
I skyltfönstret lyser julslingorna som slingrar sig mellan burkar och träredskap. GRAM säger skylten över butiksdörren. Iris står bredvid kassan med halsduk på efter att precis ha avslutat sitt voluntärpass på butiken GRAM där allt är ekologiskt och säljs i lösvikt. Inte helt enkelt att få det att gå ihop för ägaren som ensam driver denna fantastiska butik, men ett så fantastiskt koncept! Vi fortsatte till restaurangen minerals julmarknad där begagnade kläder såldes ut tillsammans med blommor och fermenterat te. Med en ny alldeles för stor flanellskjorta lämnade vi butiken och tog os till folkets park för nästa julmarknad. Det var helt knökfullt i den mysiga innergården på restaurangen och baren ”Far i Hatten”. Jag och Tomas tuggade på vår kola och spanade in kläder, konst, smycken och mat. Efter så många second hand butiker som vi har besökt kändes det svårt att hitta något vi faktiskt behöver, men honung behövs alltid. Vi tog ännu en sväng på stan och kollade in några mysiga butiker där det enkelt gick att drömma sig bort till en lantlig stuga där stress är ett frånvarande faktum (tänker stadsbon). Tomas åkte hem men jag och Iris gick tillbaka till folketspark för att se ett Luciaframträdande. Barnfamiljer i mängder samlades runt det lilla uppträdandet trots att vädret inte verkade kunna bestämma sig om det skulle regna eller inte. Vi promenerade genom de juliga gatorna och träffade på en stillsam protest för klimatet. Kanske är det för att det nu är hela mina studier, men det känns som att miljöfrågan har fått mer plats i samhället. På Lunds julavslutning i domkyrkan i torsdags hölls det flera jultal av studenter och anställda i universitetet. En äldre man som verkade ha en betydande roll i sammanhanget ägnade hela sitt tal åt klimatfrågan och jag blev positivt överraskad för frågan har inte en bråkdel av den uppmärksamhets som behövs för att en förändring ska ske. Och en förändring är inte alltid något negativt även om det är svårt att se förbi våra vanor. Vi avslutade vårt besök i Malmö med en julkonsert i st Petrikyrka där Gigis kör skulle sjunga. Vi tyckte att vi var där i gott om tid 35 minuter innan start men det var nästan fullt redan när vi kom dit. Det var en helt annan nivå på kören än något framträdande jag sett innan (och då har jag gått på körskola i sex år). Julen får gärna komma oftare! Man hinner inte längta efter något, allt bara går så fort när det händer så mycket” konstaterade iris när vi cyklade hem igår, och jag kan inget annat än hålla med. Min största önskan av tomten är whiteboarden som jag ska ta över från mamma men som har lämnats bakom vid försöken att få ned den. Det är ju inte bara jul i Lund, det är musikhjälpen i Lund också. Från alla möjliga håll arrangeras det konserter, sittningar och insamlingar. RE:art ställde ut på kyrkoforums hållbara julmarknad i lördags och Tomas fick hjälpa mig att sätta upp bordet där allt som samlades in gick till musikhjälpen där årets tema är ”Alla har rätt att funka olika”, för visst är det så! Länk till insamling: http://bossan.musikhjalpen.se/insamlingar/reart Samtidigt som salen fylldes av smått blöta personer som hade tagit sig dit i duggregnet så sprang jag runt i Lund för en fotomaraton som jag hade anmält mig till när kalendern inte såg så full ut. Varannan timme skulle jag och min partner in crime Albin hämta ett nytt temakort på en ny plats. På temakorten stod fyra ord som vi skulle tolka fritt. Hopp, lager, längtan, bubblare… Och det svåraste av allt var att alla foton skulle fotas i ordning, så det hjälpte inte att man hittade ett bra motiv när man hade andra ord före, eller redan hade fotat ett ord emellan. Som väntat satt jag de sista minuterna och rensade bort bilder eftersom det bara fick vara 12 bilder kvar på minneskortet i slutet av dagen. Hade det inte varit för att Jacobs korridorsfest hade haft barntema (som innebar att jag kunde ta mig direkt från soffan i min onepiece med en nappflaska fylld med saft) så hade jag nog inte lämnat lägenheten den kvällen.
Vilka orbitala parametrar påverkar klimatet? När levde Vendbiontrerna? Hur fungerar en subduktionszon? Ja det och mycket annat har jag grävt mig ned i under den senaste veckan i dessa tenta-tider vilket inte har gett mycket tid till annat. Det är inte lätt att lära sig alla dessa begrepp och teorier utan någon vidare kunskap alls om jorden vi lever på. Är det inte märkligt ändå hur lite gemeneman vet om vår planet. Om vårt hem. Tänk att vi vaknar upp varje morgon, kliver upp ur vår säng i vår bostad, äter vår frukost och cyklar till skolan eller jobbet utan att ha någon aning om hur det såg ut här under de miljontals år som Sverige gled till sin plats. Tänk att vi lever utan att veta hur vi utvecklas, och att vi har andra arter som husdjur utan att veta hur de egentligen skiljer sig från eller. Eller liknar oss. Allt vi tycks veta är den bråkdel av tid vi lever i. Vi antar att denna tidsperiod Holocen är det normala beståndet. Men vi är extraordinära på alla sätt. Geologi kan tyckas vara en nischad inriktning, men det är ju egentligen vetenskapen om allt vi är och allt vi gör. Och kanske först när man förstår sig på livets historia kan man börja förstå sig på vår egen arts betydelse. Bildkälla: http://marcholzman.com Från att jorden skapades för 4,6 miljarder år sedan tog det 600 miljoner år innan de första organismerna skapades. Dessa prokaryoter – encelliga organismer utan cellkärna – tros ha utvecklas i grunda vattensamlingar, eller djupt nere på havets botten. Det dröjde ytterligare ca två miljarder år innan flercelligt liv skapades. Lägg på ca 1,5 miljarder år så börjar växterna att ta över land följt av kräldjuren som tog sig upp på land efter 20 miljoner år. Lägg på ytterligare 200 miljoner så börjar däggdjuren att utvecklas samtidigt som dinosaurierna. 140 miljoner år fick dinosaurierna utvecklas och härja på jordens yta sen BAAM!! Dinosaurierna dör ut och däggdjuren kan ta plats och regerar. Däggdjuren utvecklas i 100 miljoner år innan spår av människan synes till, men så för 40 miljoner år sedan finns fynd från den äldsta representanten av människosläktet som vi känner till. Först för 200 000 år sedan (39,8 miljoner år efter människosläktets första representant) syns Homo Sapiens på världskartan. Detta kommer inte på någon tenta, men budskapet är att det är en väldigt massa med år livet fått utvecklas innan vi ens kommer in i bilden. (Källa Geobiosfären - kursliteratur) Bildkälla: https://astronomynow.com Spolar vi fram i tiden till för 11 000 år sedan börjar människans första omfattande påverkan av miljön synas när skogar huggs ned för att bli betes och odlingsmarker. Helt plötsligt låter 11 000 år inte så mycket. För 6000 år sedan påbörjas odlingen även i Sverige och för 3000 år sedan samlas här allt mer samhällena i form av byar. Resten av historian har nog du som läsare mer koll på än jag. Pyramider, slavhandel, världsunder och samhällen. Men så för 300 år sedan den 31 December 23.59 om jordens utveckling ska skrivas in i kalender året, så går det utför. Populationen som redan har vuxit snabbt exploderar, människor lever längre och tar över mer mark. Har du svårt att greppa människans påverkan så kolla in denna video. Öka hastigheten om du har bråttom, men blinka inte för helt plötsligt har vi tagit över världen. Så när du vaknar på morgonen i en säng så vaknar du i tidseran Holocen som är helt unik. Faktumet att du dricker kaffe exporterat över halva jorden är också helt unikt av flera skäl. Och att du tar din cykel till en skola eller ett jobb är självklart också unikt. Och det vi idag kallar för Holocen kommer i framtiden antagligen att benämnas som Antropocen – Människans tidsålder. Frågan är bara var den ska börja? Ska den börja för tusentals år sedan när vi började påverka vår miljö mer omfattande. Eller ska industriella revolutionen få markera människans övertag? Kanske ska utdöendet av arter, det som klassas som det sjätte massutdöendet få markera en ny era. Men hur märkvärdiga är vi människor egentligen? Allt vi vet är ju mätt med vår intelligens som referensram. Vi är en produkt i ett led av utvecklade arter som spåras tillbaka till kräldjuren under perioden Devon. Och nu påverkar vi världen så mycket att vi måste anpassa den efter oss istället för att anpassa oss efter den. Är vi så intelligenta som med vår uppfinningsrikedom har utrotat 94 procent av alla fröarter, och över hälften av alla däggdjur under vår korta levnadsperiod. Eller är de smartaste organismerna av alla de prokaryota bakterier och arkeer som idag lever på havets botten långt ifrån människans förödande påverkan. De organismer som fanns från start, och som utan att ha genomgått någon revolutionerande evolution antagligen blir de sista som finns kvar ända in i slutet. |
Vem då?Mitt namn är Hedda, jag är 22 år och läser miljövetenskap på Lunds Universitet. Här skriver jag om miljötankar i stort och smått och om projektet RE:art. Arkiv
Maj 2019
Kategorier |